Dolce&Gabbanas hämnd
Alla älskar Dolce&Gabbana, förutom två personer som bor i samma höghus. Den ena är en kvinna som använder sin cykel som transportmedel överallt, därav en hjälm hon alltid bär på huvudet. Den får henne att se väldigt löjlig ut.
Hon brukar säga arga saker när hon stöter på Dolce&Gabbana. Men det framgår inte hotande eller negativt eftersom hon alltid har den löjliga cykelhjälmen på sig. Jag ser bara på henne och ler.
Den andra personen är en tjock gubbe. Han är bara miserabel och ensam. Inger mer om det.
När jag är ute och går med Dolce&Gabbana låter jag honom springa runt fritt. Han är lydig och gör aldrig något dumt. Det enda irriterande är väl att han kan hitta ett ljuvligt ställe där han gärna nosar i flera minuter. Och ibland stannar han upp på vägen när han ser någon konstig person komma gåendes. Konstiga personer för honom är oftast såna med en kromosom för mycket, någon som bär slöja, en gammal person med något funktionshinder. Ja, något utöver det vanliga. Han följer då denna person intensivt med blicken och ibland backar han undan, som för att säga "kom inte närmare mig, du din främmande varelse".
I dag gick vi förbi parken. Där satt två personer och kysste varandra erotiskt. Jag kunde nästan se hur deras tungor slickade enda ner i varandras halsar. Jag kunde inte bestämma mig för om det var fint eller perverst.
Dolce&Gabbana närmade sig dem försiktigt. Tjejen såg honom och log, liksom alla andra brukar göra när de ser en liten, söt hund komma trippandes till dem.
Hon sträckte fram en hand för att klappa honom. Dolce&Gabbana närmade sig nyfiket. Tjejen log. Killen viftade nonchalant med handen framför Dolce&Gabbanas nos. Han ville antagligen vara ifred med sin flicka.
Själv stod jag en bit längre bort, tänkte inte så mycket på vad som försiggick.
Dolce&Gabbana ignorerade nu båda personerna. Men sniffade på gräset och deras ben. Plötsligt förstår jag hans kroppspråk. Försent. Jag hinner knappt ropa hans namn innan han kaxigt lyfter på sitt lilla ben och anlägger en liten stråle urin på tjejens byxa.
Resten är historia.
Hon brukar säga arga saker när hon stöter på Dolce&Gabbana. Men det framgår inte hotande eller negativt eftersom hon alltid har den löjliga cykelhjälmen på sig. Jag ser bara på henne och ler.
Den andra personen är en tjock gubbe. Han är bara miserabel och ensam. Inger mer om det.
När jag är ute och går med Dolce&Gabbana låter jag honom springa runt fritt. Han är lydig och gör aldrig något dumt. Det enda irriterande är väl att han kan hitta ett ljuvligt ställe där han gärna nosar i flera minuter. Och ibland stannar han upp på vägen när han ser någon konstig person komma gåendes. Konstiga personer för honom är oftast såna med en kromosom för mycket, någon som bär slöja, en gammal person med något funktionshinder. Ja, något utöver det vanliga. Han följer då denna person intensivt med blicken och ibland backar han undan, som för att säga "kom inte närmare mig, du din främmande varelse".
I dag gick vi förbi parken. Där satt två personer och kysste varandra erotiskt. Jag kunde nästan se hur deras tungor slickade enda ner i varandras halsar. Jag kunde inte bestämma mig för om det var fint eller perverst.
Dolce&Gabbana närmade sig dem försiktigt. Tjejen såg honom och log, liksom alla andra brukar göra när de ser en liten, söt hund komma trippandes till dem.
Hon sträckte fram en hand för att klappa honom. Dolce&Gabbana närmade sig nyfiket. Tjejen log. Killen viftade nonchalant med handen framför Dolce&Gabbanas nos. Han ville antagligen vara ifred med sin flicka.
Själv stod jag en bit längre bort, tänkte inte så mycket på vad som försiggick.
Dolce&Gabbana ignorerade nu båda personerna. Men sniffade på gräset och deras ben. Plötsligt förstår jag hans kroppspråk. Försent. Jag hinner knappt ropa hans namn innan han kaxigt lyfter på sitt lilla ben och anlägger en liten stråle urin på tjejens byxa.
Resten är historia.
Kommentarer
Postat av: maria
fyfaan vikken rolii hund :D
Trackback
