Eller?
Jag sitter och läser igenom min blogg. De gamla inläggen. Och jag inser att jag inte längre kan uppnå samma nivå.
Det går inte.
För att skriva bra måste man hänge sig helt åt skrivandet. Det går inte bara att sätta sig ner efter en vanlig dag och skriva något som når ut till alla. Något som underhåller. Något amazing.
Man måste leva som en författare. Skriva dag och natt. Inte göra något annat. Vara skrivandets konst hängiven. Aktivera hjärnans kreativa del. Värma upp fingrarna. Se världen i ord.
De sista månaderna i Chile isolerade jag mig helt från omvärlden. Jag satt inne och skrev. Och läste.
Och jag skrev bra. Jävligt bra. Bara för att jag sa upp min kontakt från alla vänner.
För jag förstod. Ska man skriva bra, vill man vara författare, måste man vara "mobbad".
Det går inte.
För att skriva bra måste man hänge sig helt åt skrivandet. Det går inte bara att sätta sig ner efter en vanlig dag och skriva något som når ut till alla. Något som underhåller. Något amazing.
Man måste leva som en författare. Skriva dag och natt. Inte göra något annat. Vara skrivandets konst hängiven. Aktivera hjärnans kreativa del. Värma upp fingrarna. Se världen i ord.
De sista månaderna i Chile isolerade jag mig helt från omvärlden. Jag satt inne och skrev. Och läste.
Och jag skrev bra. Jävligt bra. Bara för att jag sa upp min kontakt från alla vänner.
För jag förstod. Ska man skriva bra, vill man vara författare, måste man vara "mobbad".
Panik-köp. Panik-lån. Tvångstanke?
The Long Walk heter boken som nu ligger här bredvid mig på skrivbordet. Det är en bok som handlar om en polack som rymmer från ett ryskt fängelse i Sibyrien. Den är på engelska.
"The true story of a trek to freedom", står det under titeln, ovanför författarens namn.
Jag lånade den på stadsbiblioteket.
Jag kommer inte läsa den.
"The true story of a trek to freedom", står det under titeln, ovanför författarens namn.
Jag lånade den på stadsbiblioteket.
Jag kommer inte läsa den.
Det hemliga
Ont om ledigt diskutrymme
Hur ska jag åtgärda detta (?) tänker jag.
Med ostadigt hand rör jag musen som darrande klickar sig fram genom hemliga mappar långt in i datorns mörka, obebodda gator.
Det luktar unket. Någon råtta skriker till när jag närmar mig och springer in i någon liten spricka i väggen.
Gatulyktorna är söndriga. Jag kliver på glas och ljudet av hur det krossas mot de fuktiga kullerstenarna ekar mot de fönsterlösa väggarna som tornar upp sig bredvid mig. Jag går i en mörk laybrint.
Vem som helst hade för längesedan fått panik, sjunkit ner på knä och skrikt i förtvivlan - låtit mörkret sluka det enda hopp som fanns kvar. Men jag kliver vidare. Längre in i datorns smutsigaste utrymmen. Jag vet exakt vilken väg jag ska ta.
Jag öppnar dörren till ett paradis.
Jag står med himmelriket framför mig, och helvetets avgrunder bakom mig. Jag kliver in porrvärlden. Något som förut var ett litet skrymsle har under mången tid förvandlats till ett palats fyllt av den bästa porren för min smak. Och även om man aldrig besöker detta palats som man borde göra, utan man bara bygger på det, så känns det oerhört svårt att göra sig av med det.
Därför darrar min hand. För jag vet att jag just nu ska riva palatset. Jag ska göra mig av med en stor del av min ungdom. Jag ska radera det.
Shift + Delete.
Hjärtat är tungt. Axlarna är lätta.
"Ont om ledigt diskutrymme"-rutan finns inte längre.
Jag höjer musiken.
Plötsligt är allt normalt igen.
Hur ska jag åtgärda detta (?) tänker jag.
Med ostadigt hand rör jag musen som darrande klickar sig fram genom hemliga mappar långt in i datorns mörka, obebodda gator.
Det luktar unket. Någon råtta skriker till när jag närmar mig och springer in i någon liten spricka i väggen.
Gatulyktorna är söndriga. Jag kliver på glas och ljudet av hur det krossas mot de fuktiga kullerstenarna ekar mot de fönsterlösa väggarna som tornar upp sig bredvid mig. Jag går i en mörk laybrint.
Vem som helst hade för längesedan fått panik, sjunkit ner på knä och skrikt i förtvivlan - låtit mörkret sluka det enda hopp som fanns kvar. Men jag kliver vidare. Längre in i datorns smutsigaste utrymmen. Jag vet exakt vilken väg jag ska ta.
Jag öppnar dörren till ett paradis.
Jag står med himmelriket framför mig, och helvetets avgrunder bakom mig. Jag kliver in porrvärlden. Något som förut var ett litet skrymsle har under mången tid förvandlats till ett palats fyllt av den bästa porren för min smak. Och även om man aldrig besöker detta palats som man borde göra, utan man bara bygger på det, så känns det oerhört svårt att göra sig av med det.
Därför darrar min hand. För jag vet att jag just nu ska riva palatset. Jag ska göra mig av med en stor del av min ungdom. Jag ska radera det.
Shift + Delete.
Hjärtat är tungt. Axlarna är lätta.
"Ont om ledigt diskutrymme"-rutan finns inte längre.
Jag höjer musiken.
Plötsligt är allt normalt igen.
Vatten
Vad behöver man göra för att en blogg ska bli unik?
Typ som en människa. Vad kan man göra för att bli unik?
Bli skitbra på något. På vad?
Sjunga, dansa, flairing, matematik, boxning, skriva, trolla, simma, DJa, skämta, och så vidare... (?)
Men vad gör en fullärd konstnär för att få sin verk att bli så iögonfallande? Vad gör den mest tränade dansaren för att ta andan ur någon med sin rörelse? Vad gör en magiker för att fortsätta fascinera med sina distraktioner?
De think outside the box. De skiter i reglerna. De speglar sitt unika inre i allt de gör.
De skapar något som återspeglar de starka känslorna vi inte längre känner av. De går sin egen väg. Lever i sin egen värld. Mediokert eller normalt existerar inte längre, utan bara "jag".
Jag vill inte plugga. Det kommer bara forma mig till en i mängden. Fuck the system. Jag skiter i att plugga.
Jag skiter i att sträva efter en populär blogg.
Jag vill bara hitta mitt jag. Först då kommer allt jag tar på att förvandlas till guld.
Typ som en människa. Vad kan man göra för att bli unik?
Bli skitbra på något. På vad?
Sjunga, dansa, flairing, matematik, boxning, skriva, trolla, simma, DJa, skämta, och så vidare... (?)
Men vad gör en fullärd konstnär för att få sin verk att bli så iögonfallande? Vad gör den mest tränade dansaren för att ta andan ur någon med sin rörelse? Vad gör en magiker för att fortsätta fascinera med sina distraktioner?
De think outside the box. De skiter i reglerna. De speglar sitt unika inre i allt de gör.
De skapar något som återspeglar de starka känslorna vi inte längre känner av. De går sin egen väg. Lever i sin egen värld. Mediokert eller normalt existerar inte längre, utan bara "jag".
Jag vill inte plugga. Det kommer bara forma mig till en i mängden. Fuck the system. Jag skiter i att plugga.
Jag skiter i att sträva efter en populär blogg.
Jag vill bara hitta mitt jag. Först då kommer allt jag tar på att förvandlas till guld.
