Ett grönt, surt äpple äter jag nu.
Och så sitter man här igen.
Tom. Ungefär som en pepparkaksburk när julen är över.
Det är lite att överdriva. Men lite tom känner jag mig. Det gör jag alltid när jag sett på bra serier. Det känns som att ens eget liv är så tråkigt och ofärgat. Och så börjar tankarna snurra i huvudet. Man känner sig obetydlig, samtidigt som man får känslan av att man kan göra något stort.
"Jag kan nå ut till människor", tänker jag. Mitt liv kan bli som en serie.
Jag hummar och kliar mig på hakan. Biter lite på fingret. Det är bra musik i bakgrunden. Blänk... Och jag förstår.
Jag har det fucking amazing. Och jag gillar det.
Tom. Ungefär som en pepparkaksburk när julen är över.
Det är lite att överdriva. Men lite tom känner jag mig. Det gör jag alltid när jag sett på bra serier. Det känns som att ens eget liv är så tråkigt och ofärgat. Och så börjar tankarna snurra i huvudet. Man känner sig obetydlig, samtidigt som man får känslan av att man kan göra något stort.
"Jag kan nå ut till människor", tänker jag. Mitt liv kan bli som en serie.
Jag hummar och kliar mig på hakan. Biter lite på fingret. Det är bra musik i bakgrunden. Blänk... Och jag förstår.
Jag har det fucking amazing. Och jag gillar det.
Natten. Visionen. Petter. Snus. Kyrka.
Igår natt fick jag en idé.
Det var en bra idé. Eller en vision.
Jag planerade mitt nästa blogginlägg. Alltså detta inlägget. Vartenda ord visade sig framför mig och visade perfekta meningar som skapade ett harmoniskt, djupt och roligt inlägg. Men sen somnade jag. Och nu har ännu ett bra inlägg försvunnit ut i intet.
I bakgrunden spelas Petter. Jag vill egentligen byta låt. Jag vill egentligen gå och duscha. Jag vill egentligen ringa Oskar. Tvätta händerna, raka mig, städa mitt rum, läsa bok, mysa med flickan... (Just det. Jag har flickvän nu. Inga konstigheter.) Men jag gör ingenting annat än att försöka skriva något trevligt. Men det är svårt. Det är svårt när man inte har inspiration. Det är som att tvinga sig själv att ta två snus, som trettonårig pojke, när man hatar lukten, smaken och inte alls är van vid nikotin. Ja, det slutar med att man spyr bakom kyrkan. Och den nya lägenheten, i vilken jag bor, ligger väldigt nära en kyrka. Därför ska jag sluta skriva nu.
Något gott får jag inte ut på detta. Hej.
Det var en bra idé. Eller en vision.
Jag planerade mitt nästa blogginlägg. Alltså detta inlägget. Vartenda ord visade sig framför mig och visade perfekta meningar som skapade ett harmoniskt, djupt och roligt inlägg. Men sen somnade jag. Och nu har ännu ett bra inlägg försvunnit ut i intet.
I bakgrunden spelas Petter. Jag vill egentligen byta låt. Jag vill egentligen gå och duscha. Jag vill egentligen ringa Oskar. Tvätta händerna, raka mig, städa mitt rum, läsa bok, mysa med flickan... (Just det. Jag har flickvän nu. Inga konstigheter.) Men jag gör ingenting annat än att försöka skriva något trevligt. Men det är svårt. Det är svårt när man inte har inspiration. Det är som att tvinga sig själv att ta två snus, som trettonårig pojke, när man hatar lukten, smaken och inte alls är van vid nikotin. Ja, det slutar med att man spyr bakom kyrkan. Och den nya lägenheten, i vilken jag bor, ligger väldigt nära en kyrka. Därför ska jag sluta skriva nu.
Något gott får jag inte ut på detta. Hej.
