NinjaGandalf

Jag har inte skrivit här på några dagar nu. Haft mycket att göra helt enkelt. Nu har jag ont i mitt vänstra smalben och jag vet inte varför. Men nu sitter jag här och skriver. Ska jag vara ärlig hade jag tänkt att göra en enastående come-back; skriva ett så genialiskt inlägg att folk som läste det skulle bli djupt berörda och börja darra på underläppen. Och i många år framöver skulle det pratas om blogginlägget som revolutionerade världen. Folk skulle minnas gamla dagar och prata om Det inlägget och beröras minst lika starkt av minnena, som om de upplevde verket för första gången.

Jag tänkte mig en inledning som denna: "Hej, älskade läsare. Förlåt att jag inte skrivt på länge...", typiskt à la "mode"-bloggare-style, som om alla andras liv kretsade runt min blogg och det senaste inlägget. Det hade allt varit något.

Istället skjuter jag fram hela idén. För nu ska jag lägga mig på golvet och läsa Kafka på stranden. Berättarstilen suger in mig i den japanska världen på bara några sekunder. Haruki Murakami är ett geni (?).

Hej.