NinjaGandalf

Det var en kort period då jag hungrade efter besökare. Jag gjorde allt för att försöka få hit fler läsare. Man skulle kunna säga att jag hade fått en imaginär blogg-mage, motsvarigheten till Afrika-magen. Jag skrev frenetiskt massor av tomma inlägg och slukade därefter kommentarer. Girig, det var jag. Och när folk gav mig komplimanger log jag ett sådant där stolt, äckligt segerleende. Hade jag fortsatt blogga på detta vis i bara några få dagar till hade jag utan tvekan förvandlats; och snart börja skryta.

Hemskt va?

Nu nöjer jag mig med att prata till min sten Sten, och dennes kompis Sten2. Båda är handplockade från bergen. De säger dock inte så mycket. Men någon dag kommer jag allt höra de viska till varandra. Tills dess ska jag äta böcker.