NinjaGandalf

Hej, älskade dagbok.

Just nu lyssnar jag på musik. Musik som jag stulit. Det känns bra, men inte på grund av att musiken är speciellt bra. Den är bara OK. Men det känns bra för att jag just har formaterat datorn och installerat Windows igen, och allt funkar just nu som det ska. Jag tror nog det är såhär en pappa/mamma känner sig då denne insett att dess nyfödda barn inte är utvecklingsstört (eller har något annat problem).

Förr använde jag ju operativsystemet Unix/Linux. Det var glada dagar. Visst fanns det några få nackdelar. Men sånt ser man som förälder förbi.

Tydligen är det vissa problem med att installera Windows Live Messenger. Det är lite tråkigt, kan man tycka. Men det finns inte något hinder (i datorvägar) jag inte kan ta mig över. För en gång i tiden var jag en smutsig datorpojke. Jag satt gärna och svettades i timmar framför datorskärmen. Jag lämnade bara datorstolen när jag skulle äta; då smög jag mig försiktigt ner till köket och stal föda - sen återvände jag till datorn i skuggorna. Datorn var min precioussss, och jag var Gollum.

"Såja, min älskade", viskade jag till min dator. "Allt kommer lösa sig. Jag ska bara ge dig en ny identitet. Nu kommer du kunna leka som alla andra datorer."
Men jag vågade inte förklara att Windows är som en sjukdom för datorer. Förr eller senare kommer min älskade att bli angripen av alla möjliga sjukdomar. Men jag är förberedd. Datorpojke som jag är.

Innan var den bra. Nu är den Windows.