NinjaGandalf

Sist jag var hos tandläkaren var väl för ungefär två år sedan. Och det var ett snabbt, onödigt besök. Stolt åkte jag hem igen. Under mitt långa liv hade jag inte haft ett enda hål. Varje tandläkarbesök byggde på mitt tandsjälvförtroende. Mina vita tänder var vackra, starka och stolta - något jag alltid fick beröm för.

I morse vaknade jag väldigt tidigt. Lillemor rusade in i mitt rum och sa något som jag uppfattade som "kolla på den nya bions invigning". Jag morrade tillbaka och sa att jag inte brydde mig om att en bio invigdes. Och så fortsatte jag sova.
Efter en god sömn och en underbar dröm vaknar jag igen. Lillemor är där igen, hon säger att jag måste komma och titta. "Det är så vackert", utbrister hon. När hon springer ut ur mitt rum reser jag mig snabbt ur sängen. Naken. Med täcket rusar jag efter Lillemor, till vardagsrummet. Där sitter farsgubben och ser trött ut. På TV är det OS-invigningen. Och jag fastnar på en gång... Vackert var det. Mycket vackert. Jag fick rysningar mången gånger.

Jag gick till sängs igen efter spektaklet. Sedan vaknade jag. Med sug efter att läsa. Jag satte mig på min lässtol och fortsatte läsa där jag slutade sist. Lillemor dök upp igen. Denna gången sade hon att jag skulle till tandläkaren. Fy fan vad jobbigt, tänkte jag.
Och sedan vandrade vi längs Santiagos soliga gator, anlände till en skyskrapa som liknande en byggnad tagit direkt ur Batman-filmerna. Gotham City. Väl inne i vänterummet satt jag och stirrade på en obegriplig tavla. Efter några minuter började jag förstå målningen och insåg att tavlan möjligtvis var upphängd helt fel. På snedden. Jag ville säga det, men valde att förbli tyst.
Sedan kom den vackra tandläkaren och hälsade på mig. Hon hade ett fint leende och vita tänder. Haha, du kommer inte hitta något fel, tänkte jag när jag följde efter henne in i arbetsrummet.

Och nu sitter jag här. Några timmar efter mitt tandläkarbesök. Jag har samlat tillräckligt mod till mig. Min stolthet har försvunnit. Mitt tandsjälvförtroende har sjunkit en aning. Sanningen är att jag har karies. Karies som gnager på min stolta krigare. Sex påbörjade "hål".


Det är väldigt vanligt, sade min vackra tandläkare (på spanska). När man är vuxen kan man inte undgå karies. Det finns bakterier och dumheter överallt. Och mina stolta krigare har starkt hållt borta dumheterna. Men i senare år har nya fiender uppenbarat sig. Det genom att kyssa många olika flickor, gissade min vackra tandläkare. Jag blev smickrad. Tydligen frodas det olika dumheter i olika munnar. Och mina starka krigare var specialiserade på dumheterna i min mun. Plötsligt attackerar helt främmande dumheter från andra håll och det gjorde det mycket svårare för mina stolta krigare att hålla emot. Eftersom jag varit ignorant i två år har det ena lett till det andra.
Snart ska min vackra tandläkare komma till undsättning. Likt Gandalf kommer hon komma galopperande på sin vita hingst med en lysande stav och blända alla orcher. Sedan kommer ett slag, som aldrig förr, utspelas i min mun. Självklart kommer den goda sidan segra. Och jag kommer aldrig mer att kyssa en tjej.