Dagboken, 0.2
Hej, Kära dagbok.
I dag när jag gick på stan såg jag en kvinna. Hon hade läderstövlar och tighta byxor. Hennes hår var långt och svajade i takt med hennes stadiga gång. Hennes stora, mörka ögon fångade min blick. Jag höll kvar ögonkontakten tills hon vek undan med blicken. Jag som precis lämnat en butik stod stilla. Hon passerade mig. Jag följde henne med blicken. Och då kom jag att tänka på hennes underliv, snippan. Fittan.
Kära dagbok, tro nu inte att jag är pervers. Nej. Jag är en helt vanlig man. Liksom alla andra vanliga män kollar jag in kvinnor. Men denna gången var det annorlunda. När jag följde hennes runda rumpa med blicken lade jag märke till en onaturlig "gungning" då hon gick. Det svajade. Det var inte för att hon dansade fram. Denna onaturliga gungning orsakades av hennes ben. Hon var kobent. Jag verkligen såg hur låren pressades ihop hårt för varje steg hon tog, knäna knackade glatt mot varandra. Och trots det stora mellanrummet trampade fötterna obesvärat fram.
Men jag kom att tänka på fittan. Fittan som kämpade för sitt liv och förgäves försökte hålla isär låren. Pubeshåren hade sedan länge gett upp hoppet. Friktionen hade tagit död på de sista små fjunen. Nu var fittan naken, svettig och hård. Och vid vartannat steg fick fittan två enorma väggar pressade emot sig.
Kära dagboken. Jag kunde nästan höra fittan ropa efter hjälp. Men jag lät det hela passera. Jag ignorerade situationen. Och nu sitter jag här med skuldkänslor. Jag hade kunnat rädda ett liv. Men valde att blunda. Vad ska jag ta mig till?
Om det bara fanns någon som kunde förstå mig...
I dag när jag gick på stan såg jag en kvinna. Hon hade läderstövlar och tighta byxor. Hennes hår var långt och svajade i takt med hennes stadiga gång. Hennes stora, mörka ögon fångade min blick. Jag höll kvar ögonkontakten tills hon vek undan med blicken. Jag som precis lämnat en butik stod stilla. Hon passerade mig. Jag följde henne med blicken. Och då kom jag att tänka på hennes underliv, snippan. Fittan.
Kära dagbok, tro nu inte att jag är pervers. Nej. Jag är en helt vanlig man. Liksom alla andra vanliga män kollar jag in kvinnor. Men denna gången var det annorlunda. När jag följde hennes runda rumpa med blicken lade jag märke till en onaturlig "gungning" då hon gick. Det svajade. Det var inte för att hon dansade fram. Denna onaturliga gungning orsakades av hennes ben. Hon var kobent. Jag verkligen såg hur låren pressades ihop hårt för varje steg hon tog, knäna knackade glatt mot varandra. Och trots det stora mellanrummet trampade fötterna obesvärat fram.
Men jag kom att tänka på fittan. Fittan som kämpade för sitt liv och förgäves försökte hålla isär låren. Pubeshåren hade sedan länge gett upp hoppet. Friktionen hade tagit död på de sista små fjunen. Nu var fittan naken, svettig och hård. Och vid vartannat steg fick fittan två enorma väggar pressade emot sig.
Kära dagboken. Jag kunde nästan höra fittan ropa efter hjälp. Men jag lät det hela passera. Jag ignorerade situationen. Och nu sitter jag här med skuldkänslor. Jag hade kunnat rädda ett liv. Men valde att blunda. Vad ska jag ta mig till?
Om det bara fanns någon som kunde förstå mig...
Kommentarer
Trackback
