NinjaGandalf

som man säger i bloggvärlden.

Nu har jag suttit och sett på House. Ibland tryckte jag på "ringa upp"-knappen. Det svarades aldrig på andra sidan, han var offline.

Nu sitter jag här och stirrar.

Jag stirrar på min heliga burk där det ligger en liten, liten rullad jolle. Den viskar saker till mig. Saker som gör att jag närmar mig den. På burken är det en bild på Bob Marley. Bob Marley skrattar och ser lycklig ut.
Och nu när jag tar en närmare titt på min kära burk ser jag att Bob håller ett stort papper i sin hand, redo för att rullas.

Egentligen vill jag vara miserabel. Lika miserabel som Gregory House och annat bra folk, författare och skådespelare t ex.
Men jag kan inte vara miserabel. Jag kan bara känna ett styng av besvikelse. Som om jag precis trampat på en lite, söt humla.

Oscar Wilde var bög.
Gregory House är miserabel.
Hulken är arg.
Men jag...

Jag är bara lite besviken.