NinjaGandalf

Gick man på Santiagos gator i dag kan det hända att man såg ett föremål som susade förbi och efterlämnade glädje och hopp. Det var jag.

Jag var påväg hem, överlycklig. För jag väntade mig något bättre än sex.

På andra sidan jordklotet är det nämligen fest just nu. Min gode vän har födelsedagsfest och det skulle tydligen vara något enormt. "Årets fest", som jag förstod det. En sån där fest som man går omkring och pratar om i flera år efteråt.

Planen var att jag skulle vara med på festen, även om jag inte var i Sverige. Med hjälp av en webkamera, internet och Skype.
I går inhandlade jag produkterna som skulle göra denna upplevelse mer realistisk. Alkohol.

Efter att nästan ha sprungit fram över gatorna, på väg hem från universitetet, kom jag hem. Svettig satte jag mig framför datorn. In på Skype. In på msn. Ingen var inne.

En halvtimma gick. Mitt leende hade förvandlats till en ledsen grimas. Ingen kom in, och det kändes som att en läkare precis kommit ut och diagnostiserat mig med cancer.
Hade jag varit tjej hade jag gråtit.