NinjaGandalf

I går var jag på en stor, väldigt trevlig, fest. Det var folk från hela världen där. Fransmän som hette Pierre, tyskar som var blyga, spanjorer som var högljudda, nordamerikaner som var roliga, chilenare som var dansglada. Och svenskar som söp.

Jag ville byta musik. Vandrade in på dansgolvet med ett glas vin i högra handen. Med smidiga steg tog jag mig förbi folket som dansade, utan att spilla en droppe.
Där kommer en rumpa mot mig, ett kvickt steg åt sidan. Oj, en armbåge dansar mot mitt ansikte - ducka. Inte röra någon. Jag kände mig som Catherine Zeta Jones i Entrapment. Ni vet, där hon har på sig tighta läderkläder och undviker laserstrålarna.

Jag pratar med DJn och kommer överens om att byta av. Jag plockar fram min heliga Jens Of Sweden-mp3spelare som jag fått av en kompis för mången år sedan. Lägger över musiken till den portabla datorn. Reglerar ljudet på mixerbordet, sätter på mig hörlurarna och känner mig som David Guetta. Min blick sveper över människorna som dansar stelt till musik de egentligen inte tycker om. Någon tänder en cigg, en annan tar en klunk öl. Några hånglar. Någon kanske smygfiser och ler belåtet eftersom ingen kommer komma på honom.

Jag gör mitt move. Musiken tystnar. Alla blickar riktas mot mig. Hundratals förväntansfulla, stora ögon bevakar mig. Mina fingrar rör sig över mixerbordet. Plötsligt smäller det till. Musiken fyller dansgolvet. Alla tomma ansikten fylldes av glädje. Och de stela kropparna började röra sig med musiken. Folk började jubla. Det var en stund av ren eufori.

Jag var bäst i världen.

Och i en timma gjorde jag mina DJ moves. Folk kom fram till mig och ville ta hand. De skrev ner namnen på musiken jag spelade. Tjejer närmade sig båset och kastade trånande blickar mot mig. Jag frågade efter något att dricka. En cigarett. Och med jämna mellanrum kom det människor som fyllde på mitt glas. Gav mig cigaretter.
Jag var hela festens hjärta. Alla älskade mig. Och jag njöt.

I dag vaknade jag. Smått bakfull. Med ett minne. Ett starkt minne av en man som kom fram till mig. Han frågade massor av viktiga frågor.
Full som jag var skojade jag till det med svaren. Jag ljög för honom. Och för honom framgick det att jag var en riktig DJ, med mycket erfarenheter. Han gillade "min" musik, och mitt val av låtar.
Han hade en radiostation. Han tog mitt nummer. Han ville att jag skulle vara med i hans radiokanal.

Jag hoppas inte hans samtal kommer.