NinjaGandalf

Min gode vän Japanen återvänder till Japan på måndag. I dag har han avskedsfest.

Vädret är grått och jag fryser. Jag orkar inte duscha. Jag orkar inte klä på mig. Jag orkar inte gå ut. Därför väljer jag att inte gå till avskedsfesten. Självisk som jag är.

Men mitt egoistiska jag fick dåligt självförtroende. Jag såg framför mig hur min gode vän Japanen stod ensam och stirrade på dörren, i väntan på att jag skulle komma. Jag såg hur hela hans kroppspråk visade besvikelse och sorg över att jag aldrig kom. Och hela festen skulle bli jättetråkig för att jag inte var där. Det är som om hans sista helg här skulle förstöras - bara för att jag inte kom.

Jag hittade på en vit lögn. Sen ringde jag honom.

Jag mår dåligt, sade jag. Han tyckte det var tråkigt att jag inte kunde komma.

När jag lagt på kände jag mig lättad. När jag pratade med min gode vän Japanen (och ljög för honom) hörde jag hur folk i bakgrunden skrattade. Det slog mig att han inte var ensam. Han hade andra vänner där, och de hade en trevlig stund.

Det kändes bra. Och nu sitter jag här i min egna lilla värld och njuter av mig själv.
Tänka sig va?