NinjaGandalf

Jag lämnade universitetsområdet och vandrade länge - hela 30 minuter - för att fylla min mage med lasagne. Sedan bar det av hemåt, för att byta till shorts (det var för varmt att gå runt i jeans).

Varefter jag promenerade tillbaka till skolan, i solen, svettig och trött... 30 minuter. Väl framme träffade jag två kamrater som gick åt mitt motsatta håll. Jag var förvirrad.

Tydligen var det demonstration och vår sista lektion var inställd. Jaha, tänkte jag och vandrade besviket mot kiosken för att köpa ett paket cigaretter.

Trött lämnade jag universitetsområdet igen. Cigarettpaketet öppnades, en cigarett placerades vid mina läppar. Min vänstra hand dök ner i vänstra fickan för att plocka fram tändaren jag så säkert hade stoppat ner. Ingen tändare där inte. Högra fickan - inte där heller. Väskan? De andra fickorna? Nej. Besynnerligt nog hade jag glömt att stoppa ner tändaren.
Cigaretten fick vänta.

På vägen gick jag förbi en väldigt snygg tjej som kollade in mig.
Sedan passerade jag en tjock, gammal tant som hade en knallrosa väska hängandes över axeln.

"Är detta en dröm?" frågade jag mig själv.

Just då kommer tre män, lika långa, alla tre med ljusblå skjortor instoppade i sina svarta kostymbyxor, och likadana slips, gåendes på rad. Smidigt steg jag åt sidan då de tre klonerna marcherade gatan fram.

Detta måste vara en dröm, tänkte jag.

En tant närmar sig där jag går, och pratar till mig, sedan pekar hon på ett bord som står mitt på gatan med fem Powerade-flaskor i olika färger. Jag avfärdar henne genom att skaka på huvudet som hastigast, och fortsätter min vandring.

En kvinna i en skoaffär inspekterar en läderstövel - hon håller den högt över huvudet mellan pekfinger och tumme, som om hon var äcklad av den.
Tre jättekorta människor, gåendes var för sig, gick efter varandra på rad, liksom ankungar. En stor, muskulös, tatuerad man med farligt anlete kom cyklandes efter dem på en liten, fjantig cykel.

Men sån är världen jag lever i. Innerst inne visste jag att det inte var någon dröm. Därför gjorde jag inget dröm-test. Och nu sitter jag här, svettig och trött. Tänka sig va?

Välkommen till min promenad.

Solen hade precis börjat tränga sig fram mellan grenarna. Fåglarna lekte jage i luften.
Lennart Älg lunkade iväg för att inte störas av fåglarnas skrikande. Han ville sova.

Tamhunden Aron hade smitit igen.
Han skuttade glatt fram på den lövtäckta marken. Lennart Älg nickade trött åt Tamhunden Aron då han skuttade förbi.
"Har du sett Herkules?" frågade Tamhunden Aron. Lennart Älg var tvungen att vända sig om för att svara.
"Han är hos Åsnan Bob!" skrek han efter Tamhunden Aron som hade hunnit en lång bit på vägen.

Kalle Räv satt högst upp på berget och tittade ner över den mänskliga civilisationen. Hans mål var att någon gång ta sig förbi Tredje Vägen. Han rös vid tanken.
Fem främmande duvor flög i V-formation ovanför Kalle Räv. Han följde dem med blicken. Duvan längst fram hade något i klorna, någon rulle. Han såg hur de landade borta hos Kuckeliku.

Kuckeliku var skogens klocka. Han var en tupp.
Hans mål var att meddela när det var dags att vakna, eller sova. I vissa fall varnade han djuren om fiender eller så kallade han på samling.
I dag var det dags för en tidig samling. De fem duvorna som kommit hade beordrat honom. De hade med sig ett papper med ett kors på.

Alla skogens djur hade redan samlats och väntade otåliga på vad som komma skulle.
Tre örnar landade plötsligt runt dem. Musen Pigg pep till av rädsla.
Sedan svävade en vit duva majestätiskt in, och landade i mitt av ringen som skapats. Det var Duvan Santa.

"Jag har inte mycket tid. Men människorna i mitt land har fastslagit några saker", sade Duvan Santa med hög röst.
Duvan Santa var från Vatikanstaten. Inte ofta kom han och meddelade tråkig information.

"Hädanefter är vållande av fattigdom, miljöförstöring, växande orimlig rikedom, genmanipulation, social orättvisa, moraliskt omstridda expriment och drogmissbruk dödssynder. Det har Påven sagt."
Mamma Giraff fnös. De tre örnarna vände huvudena mot henne och gav henne mördarblickar. Inga sade något.

Duvan Santa lyfte från marken, flaxade snabbt med sina vingar och svävade uppåt.

"Snart kan man köpa dildos på apoteket!" var dennes sista ord. Örnarna flög efter duvan.

"Fy fan vad tråkiga nyheter", klagade Björnen och kliade sig på på hakan.
Alla andra djuren höll med.

Är du en modebloggare utan framgång? Vill du ha fler kommentarer?
Införskaffa då dessa skor...



Eller dessa.



Det är nämligen så att Converse har 100-årsjubileum.
De hade sagt att det skulle släppas 100 nya Converse-skor mellan December 2007 - Mars 2008.
För att se på fler skor: Klicka här!


För er alla som inte är intresserade i mode och vill läsa något intressant.
Carola blev ledsen över att bli utslagen i kvartsfinal. Hon tyckte tidningarna drivit en häxjakt mot henne.

- Carola är ju vår största schlagerstjärna, det känns jättekonstigt att vi slog ut henne, sade Mats Wester.

"Jag vill börja med att säga att du skriver bäst mail i världen, dom är en fröjd att läsa!"

Det ni! Så har aldrig någon skrivit till er va?

Katterna visste det redan. Fåglarna hade några misstankar.
Kalle Räv blev chockad när han såg vad som försiggick. Han visste att människor var galna varelser, men aldrig tänkte han att det var så brutalt.

Det var Vitnos som berättat det för honom.
Tillsammans gick Vitnos, som var en katt, och Kalle Räv till Hans hus. Där satt de och fnissade en stund innan Han kom ut. Då blev de tysta och följde honom med deras stora ögon. Han anade aldrig att han var förföljd.
Han smög sig fram till cykeln, lutade sig långsamt fram - och luktade på dess handtag.
Vitnos och Kalle Räv tittade på varandra. Kalle Räv hade en förvånad min. Vitnos tittade på Kalle Räv med den typiska Där-ser-du-Jag-hade-rätt-blicken.

Kalle Räv var ivrig att få berätta sin historia.
Han lockade ekorren Ekman med tre ekollon som han hittat. Ekman vågade sig fram. Efter att han hört historien om den galna människan tog han sina tre ekollon och sprang hem.
På vägen hem hade Ekman stött på Den ledsna elefanten. Ekman berättade då historien som Kalle Räv berättat. Varefter Den ledsna elefanten (som faktiskt var en annan ekorre) förde historien vidare tills hans homosexuella vän Pigg, som var en mus.
Pigg pratade snabbt och gestikulerade överdrivet med händerna när historien om Den Galna Människan nådde Lennart Älgs öron.
Mamma Giraff trodde inte på Lennart Älg. Men hon spred ändå historien.

Det var Tamhunden Aron som fick väcka Björnen.
Björnen blev arg till en början, men han ville ändå höra historien.
"...katterna visste redan allting, så Vitnos visade Kalle Räv, som såg det hela med egna ögon, och berättade det för Ekman som sedan berättade det för Den ledsna elefanten som i sin tur berättade det för Pigg. Lennart Älg fick höra det av Pigg och berättade det sen för Mamma Giraff som sa det till Åsnan Bob, som sa det till Herkules... Kanin-Matte berättade det för mig!"

"Åh fan!" utbrast Björnen.

Senare på kvällen låg alla som hört historien i diket och tittade på när Den Galna Människan gned sig mot en cykel och slickade på styret.
Musen Pigg var den enda som verkade bli road på riktigt. De andra djuren ville bara få historien bekräftad.

"Tänk när människorna får reda på det", sade Björnen senare när alla skogens djur satt runt en brasa, klappade sig tankfullt på sin stora mage och skrockade.
Alla djuren skrattade.

Alla förutom Pigg, som var det enda djuret som inte befann sig i skogen...

Förstår du ingenting? Klicka här!