En lång promenad
Jag lämnade universitetsområdet och vandrade länge - hela 30 minuter - för att fylla min mage med lasagne. Sedan bar det av hemåt, för att byta till shorts (det var för varmt att gå runt i jeans).
Varefter jag promenerade tillbaka till skolan, i solen, svettig och trött... 30 minuter. Väl framme träffade jag två kamrater som gick åt mitt motsatta håll. Jag var förvirrad.
Tydligen var det demonstration och vår sista lektion var inställd. Jaha, tänkte jag och vandrade besviket mot kiosken för att köpa ett paket cigaretter.
Trött lämnade jag universitetsområdet igen. Cigarettpaketet öppnades, en cigarett placerades vid mina läppar. Min vänstra hand dök ner i vänstra fickan för att plocka fram tändaren jag så säkert hade stoppat ner. Ingen tändare där inte. Högra fickan - inte där heller. Väskan? De andra fickorna? Nej. Besynnerligt nog hade jag glömt att stoppa ner tändaren.
Cigaretten fick vänta.
På vägen gick jag förbi en väldigt snygg tjej som kollade in mig.
Sedan passerade jag en tjock, gammal tant som hade en knallrosa väska hängandes över axeln.
"Är detta en dröm?" frågade jag mig själv.
Just då kommer tre män, lika långa, alla tre med ljusblå skjortor instoppade i sina svarta kostymbyxor, och likadana slips, gåendes på rad. Smidigt steg jag åt sidan då de tre klonerna marcherade gatan fram.
Detta måste vara en dröm, tänkte jag.
En tant närmar sig där jag går, och pratar till mig, sedan pekar hon på ett bord som står mitt på gatan med fem Powerade-flaskor i olika färger. Jag avfärdar henne genom att skaka på huvudet som hastigast, och fortsätter min vandring.
En kvinna i en skoaffär inspekterar en läderstövel - hon håller den högt över huvudet mellan pekfinger och tumme, som om hon var äcklad av den.
Tre jättekorta människor, gåendes var för sig, gick efter varandra på rad, liksom ankungar. En stor, muskulös, tatuerad man med farligt anlete kom cyklandes efter dem på en liten, fjantig cykel.
Men sån är världen jag lever i. Innerst inne visste jag att det inte var någon dröm. Därför gjorde jag inget dröm-test. Och nu sitter jag här, svettig och trött. Tänka sig va?
Välkommen till min promenad.
Varefter jag promenerade tillbaka till skolan, i solen, svettig och trött... 30 minuter. Väl framme träffade jag två kamrater som gick åt mitt motsatta håll. Jag var förvirrad.
Tydligen var det demonstration och vår sista lektion var inställd. Jaha, tänkte jag och vandrade besviket mot kiosken för att köpa ett paket cigaretter.
Trött lämnade jag universitetsområdet igen. Cigarettpaketet öppnades, en cigarett placerades vid mina läppar. Min vänstra hand dök ner i vänstra fickan för att plocka fram tändaren jag så säkert hade stoppat ner. Ingen tändare där inte. Högra fickan - inte där heller. Väskan? De andra fickorna? Nej. Besynnerligt nog hade jag glömt att stoppa ner tändaren.
Cigaretten fick vänta.
På vägen gick jag förbi en väldigt snygg tjej som kollade in mig.
Sedan passerade jag en tjock, gammal tant som hade en knallrosa väska hängandes över axeln.
"Är detta en dröm?" frågade jag mig själv.
Just då kommer tre män, lika långa, alla tre med ljusblå skjortor instoppade i sina svarta kostymbyxor, och likadana slips, gåendes på rad. Smidigt steg jag åt sidan då de tre klonerna marcherade gatan fram.
Detta måste vara en dröm, tänkte jag.
En tant närmar sig där jag går, och pratar till mig, sedan pekar hon på ett bord som står mitt på gatan med fem Powerade-flaskor i olika färger. Jag avfärdar henne genom att skaka på huvudet som hastigast, och fortsätter min vandring.
En kvinna i en skoaffär inspekterar en läderstövel - hon håller den högt över huvudet mellan pekfinger och tumme, som om hon var äcklad av den.
Tre jättekorta människor, gåendes var för sig, gick efter varandra på rad, liksom ankungar. En stor, muskulös, tatuerad man med farligt anlete kom cyklandes efter dem på en liten, fjantig cykel.
Men sån är världen jag lever i. Innerst inne visste jag att det inte var någon dröm. Därför gjorde jag inget dröm-test. Och nu sitter jag här, svettig och trött. Tänka sig va?
Välkommen till min promenad.
Kommentarer
Trackback
