Flaggpunsch
Första spelningen nalkades. Den skulle hållas på Café Vallgatan. The Fat Cat var klubbens namn.
En hemmakväll hos B Fresh förvandlades till ett så kallat krök.
Där kunde man stöta på många ansikten.
Mästerproducenterna Jay-K 47 och Flexible, från Tune Trackers, stod bredvid varandra och eskalerade varandras skämt. C. Luciano L satt bekvämt på en stol förklarandes för de ovetande om den svenska maffians historia. En liten, liten flicka, som kallas Honung och ser ut att kunna brytas i två delar med bara händerna, skuttade omkring på golvet med ett tard till pojkvän. Detta tard var ingen annan än Ess. En av medlemmarna i L.C.
Vidare ute på balkongen kunde man skymta K-Andresch som stod och rökte cigarett med sin röda keps sittandes snett på hjässan. Han samtalar med Lizzy och B Fresh, de resterande två medlemmarna i L.C.
Ur högtalarna spelades dålig musik. Och det var så det såg ut när nyheten som fick alla glada ansikten att blekna plötsligt uppenbarade sig.
Kröket var slut.
Du förstår väl vad det innebär en kväll som denna?
En planlös kväll som börjat då en väldigt grå, händelselös dag tagit slut kan aldrig bli en bra kväll, tänker de flesta. Och det med rätta. För vad kan göra ett uttråkat sinne som tappat allt hopp om en rolig vändning gott? Alkohol borde göra susen. Men inte utan rätt umgänge. Och helst ska det finnas ett balanserat antal pojkar och flickor. Men det kommer ändå inte bli kul, tänker man, och ger även upp det hoppet.
Trots den tunga sinnesstämningen hade alla lyckats kliva över barriären och på så vis funnit en liten gnutta hopp. Men nu när alkoholen tagit slut var det som om alla på samma gång enrinrade sig hopplösheten som gnagt bara timmarna innan. Och den glada stämningen dog ut.
Den blygsamma färglösheten som skapats genom tiderna och kommit att prägla varenda svensk människa som inte är påverkad av alkohol hade nu återigen satt sina klor i alla. Därför satt alla istället tysta och såg ner på sina händer, kliade sig på hakan, rullade tummarna, suckade tungt, i väntan på att tyst få dra sig undan och rymma hem till sitt rum och datorn.
Just när den studen kommit, precis när K-Andresch hade tänkt yttra sitt farväl kommer B Fresh inhoppades med en flaska i hand. En flaska som alla med stora ögon såg innehålla alkohol. Flaggpunsch. Torr, svensk flaggpunsch.
Det jublades. Musiken höjdes. Folk dansade. Och så kom flaggpunschen att bli räddaren i nöden, ty B Fresh pappa hade inte bara en flaska utan fyra.
En hemmakväll hos B Fresh förvandlades till ett så kallat krök.
Där kunde man stöta på många ansikten.
Mästerproducenterna Jay-K 47 och Flexible, från Tune Trackers, stod bredvid varandra och eskalerade varandras skämt. C. Luciano L satt bekvämt på en stol förklarandes för de ovetande om den svenska maffians historia. En liten, liten flicka, som kallas Honung och ser ut att kunna brytas i två delar med bara händerna, skuttade omkring på golvet med ett tard till pojkvän. Detta tard var ingen annan än Ess. En av medlemmarna i L.C.
Vidare ute på balkongen kunde man skymta K-Andresch som stod och rökte cigarett med sin röda keps sittandes snett på hjässan. Han samtalar med Lizzy och B Fresh, de resterande två medlemmarna i L.C.
Ur högtalarna spelades dålig musik. Och det var så det såg ut när nyheten som fick alla glada ansikten att blekna plötsligt uppenbarade sig.
Kröket var slut.
Du förstår väl vad det innebär en kväll som denna?
En planlös kväll som börjat då en väldigt grå, händelselös dag tagit slut kan aldrig bli en bra kväll, tänker de flesta. Och det med rätta. För vad kan göra ett uttråkat sinne som tappat allt hopp om en rolig vändning gott? Alkohol borde göra susen. Men inte utan rätt umgänge. Och helst ska det finnas ett balanserat antal pojkar och flickor. Men det kommer ändå inte bli kul, tänker man, och ger även upp det hoppet.
Trots den tunga sinnesstämningen hade alla lyckats kliva över barriären och på så vis funnit en liten gnutta hopp. Men nu när alkoholen tagit slut var det som om alla på samma gång enrinrade sig hopplösheten som gnagt bara timmarna innan. Och den glada stämningen dog ut.
Den blygsamma färglösheten som skapats genom tiderna och kommit att prägla varenda svensk människa som inte är påverkad av alkohol hade nu återigen satt sina klor i alla. Därför satt alla istället tysta och såg ner på sina händer, kliade sig på hakan, rullade tummarna, suckade tungt, i väntan på att tyst få dra sig undan och rymma hem till sitt rum och datorn.
Just när den studen kommit, precis när K-Andresch hade tänkt yttra sitt farväl kommer B Fresh inhoppades med en flaska i hand. En flaska som alla med stora ögon såg innehålla alkohol. Flaggpunsch. Torr, svensk flaggpunsch.
Det jublades. Musiken höjdes. Folk dansade. Och så kom flaggpunschen att bli räddaren i nöden, ty B Fresh pappa hade inte bara en flaska utan fyra.
Kommentarer
Postat av: Ess
Wooooow! Jag hade nästa glömt detta fantastiska tillfälle. Detta var ju helt suveränt att läsa. När jag skulle läsa om vändningen satte jag på flag punch, detta gjorde det hela ännu mer amazing. Jag är nu en glad människa! Tack!
Postat av: Brother Ali Ce
Vita människor borde inte få ha hip-hop namn. Annars en smörgåstårta av mys.
Trackback
