Modeblogg
Är du en modebloggare utan framgång? Vill du ha fler kommentarer?
Införskaffa då dessa skor...
Eller dessa.
Det är nämligen så att Converse har 100-årsjubileum.
De hade sagt att det skulle släppas 100 nya Converse-skor mellan December 2007 - Mars 2008.
För att se på fler skor: Klicka här!
För er alla som inte är intresserade i mode och vill läsa något intressant.
Carola blev ledsen över att bli utslagen i kvartsfinal. Hon tyckte tidningarna drivit en häxjakt mot henne.
- Carola är ju vår största schlagerstjärna, det känns jättekonstigt att vi slog ut henne, sade Mats Wester.
Införskaffa då dessa skor...
Eller dessa.
Det är nämligen så att Converse har 100-årsjubileum.
De hade sagt att det skulle släppas 100 nya Converse-skor mellan December 2007 - Mars 2008.
För att se på fler skor: Klicka här!
* * *
För er alla som inte är intresserade i mode och vill läsa något intressant.
Carola blev ledsen över att bli utslagen i kvartsfinal. Hon tyckte tidningarna drivit en häxjakt mot henne.
- Carola är ju vår största schlagerstjärna, det känns jättekonstigt att vi slog ut henne, sade Mats Wester.
E-brev
"Jag vill börja med att säga att du skriver bäst mail i världen, dom är en fröjd att läsa!"
Det ni! Så har aldrig någon skrivit till er va?
Det ni! Så har aldrig någon skrivit till er va?
Cykelmannen
Katterna visste det redan. Fåglarna hade några misstankar.
Kalle Räv blev chockad när han såg vad som försiggick. Han visste att människor var galna varelser, men aldrig tänkte han att det var så brutalt.
Det var Vitnos som berättat det för honom.
Tillsammans gick Vitnos, som var en katt, och Kalle Räv till Hans hus. Där satt de och fnissade en stund innan Han kom ut. Då blev de tysta och följde honom med deras stora ögon. Han anade aldrig att han var förföljd.
Han smög sig fram till cykeln, lutade sig långsamt fram - och luktade på dess handtag.
Vitnos och Kalle Räv tittade på varandra. Kalle Räv hade en förvånad min. Vitnos tittade på Kalle Räv med den typiska Där-ser-du-Jag-hade-rätt-blicken.
Kalle Räv var ivrig att få berätta sin historia.
Han lockade ekorren Ekman med tre ekollon som han hittat. Ekman vågade sig fram. Efter att han hört historien om den galna människan tog han sina tre ekollon och sprang hem.
På vägen hem hade Ekman stött på Den ledsna elefanten. Ekman berättade då historien som Kalle Räv berättat. Varefter Den ledsna elefanten (som faktiskt var en annan ekorre) förde historien vidare tills hans homosexuella vän Pigg, som var en mus.
Pigg pratade snabbt och gestikulerade överdrivet med händerna när historien om Den Galna Människan nådde Lennart Älgs öron.
Mamma Giraff trodde inte på Lennart Älg. Men hon spred ändå historien.
Det var Tamhunden Aron som fick väcka Björnen.
Björnen blev arg till en början, men han ville ändå höra historien.
"...katterna visste redan allting, så Vitnos visade Kalle Räv, som såg det hela med egna ögon, och berättade det för Ekman som sedan berättade det för Den ledsna elefanten som i sin tur berättade det för Pigg. Lennart Älg fick höra det av Pigg och berättade det sen för Mamma Giraff som sa det till Åsnan Bob, som sa det till Herkules... Kanin-Matte berättade det för mig!"
"Åh fan!" utbrast Björnen.
Senare på kvällen låg alla som hört historien i diket och tittade på när Den Galna Människan gned sig mot en cykel och slickade på styret.
Musen Pigg var den enda som verkade bli road på riktigt. De andra djuren ville bara få historien bekräftad.
"Tänk när människorna får reda på det", sade Björnen senare när alla skogens djur satt runt en brasa, klappade sig tankfullt på sin stora mage och skrockade.
Alla djuren skrattade.
Alla förutom Pigg, som var det enda djuret som inte befann sig i skogen...
Förstår du ingenting? Klicka här!
Kalle Räv blev chockad när han såg vad som försiggick. Han visste att människor var galna varelser, men aldrig tänkte han att det var så brutalt.
Det var Vitnos som berättat det för honom.
Tillsammans gick Vitnos, som var en katt, och Kalle Räv till Hans hus. Där satt de och fnissade en stund innan Han kom ut. Då blev de tysta och följde honom med deras stora ögon. Han anade aldrig att han var förföljd.
Han smög sig fram till cykeln, lutade sig långsamt fram - och luktade på dess handtag.
Vitnos och Kalle Räv tittade på varandra. Kalle Räv hade en förvånad min. Vitnos tittade på Kalle Räv med den typiska Där-ser-du-Jag-hade-rätt-blicken.
Kalle Räv var ivrig att få berätta sin historia.
Han lockade ekorren Ekman med tre ekollon som han hittat. Ekman vågade sig fram. Efter att han hört historien om den galna människan tog han sina tre ekollon och sprang hem.
På vägen hem hade Ekman stött på Den ledsna elefanten. Ekman berättade då historien som Kalle Räv berättat. Varefter Den ledsna elefanten (som faktiskt var en annan ekorre) förde historien vidare tills hans homosexuella vän Pigg, som var en mus.
Pigg pratade snabbt och gestikulerade överdrivet med händerna när historien om Den Galna Människan nådde Lennart Älgs öron.
Mamma Giraff trodde inte på Lennart Älg. Men hon spred ändå historien.
Det var Tamhunden Aron som fick väcka Björnen.
Björnen blev arg till en början, men han ville ändå höra historien.
"...katterna visste redan allting, så Vitnos visade Kalle Räv, som såg det hela med egna ögon, och berättade det för Ekman som sedan berättade det för Den ledsna elefanten som i sin tur berättade det för Pigg. Lennart Älg fick höra det av Pigg och berättade det sen för Mamma Giraff som sa det till Åsnan Bob, som sa det till Herkules... Kanin-Matte berättade det för mig!"
"Åh fan!" utbrast Björnen.
Senare på kvällen låg alla som hört historien i diket och tittade på när Den Galna Människan gned sig mot en cykel och slickade på styret.
Musen Pigg var den enda som verkade bli road på riktigt. De andra djuren ville bara få historien bekräftad.
"Tänk när människorna får reda på det", sade Björnen senare när alla skogens djur satt runt en brasa, klappade sig tankfullt på sin stora mage och skrockade.
Alla djuren skrattade.
Alla förutom Pigg, som var det enda djuret som inte befann sig i skogen...
Förstår du ingenting? Klicka här!
Tänka sig va?
Jag har en blå kortlek i handen, som jag blandar - eftersom det är nu min vana. Då ska ni tänka er det i imperfekt form. För jag kan faktiskt inte blanda en kortlek samtidigt som jag skriver. Det hade varit helt galet.
Telefon-nummer här är komplicerade. Därför har jag lagt till mitt eget nummer, på min egen mobil, under namnet Gandalf. För jag anser mig själv vara minst lika schtyv som Gandalf, med tanke på att jag kan trolla. Eller skapa illusioner som man kallar det nu för tiden. Jag gillar det inte. Det är coolare att vara magisk än att vara en illusionist. Illusioner kan ju vem som helst skapa.
När jag vara ute och reste i Sydamerika med min gode vän Råb J skapade vi optiska illusioner. Allt är fake, liksom Natacha Peyre. Jag tycker inte hon är snygg. Faktiskt aldrig tyckt det. Och ska sanningen fram har jag faktiskt några lättklädda bilder på henne lagrade i min hårddisk. Jag är trots allt en helt vanlig människa av manligt kön. Hur är en vanlig man, kanske du frågar dig själv? Jag ställer mig samma fråga.
Min förhoppning är att en vanlig man brukar sitta framför sin dator och kolla runt på bilder (eller filmer) där det förekommer väldigt mycket naket och erotiskt. Det är trots allt inbyggt i våra sinnen så att vi någon gång ska kunna få stånd och ha sex med en tjej för att föra våra gener vidare.
Det är normalt att vara kåt.
Och nu när vi har så högteknologiska saker tillhands, som internet, blir det lätt att man fastnar i det. Det är dock inte normalt... antar jag.
Vad jag vill ha sagt är att det finns porr på internet. Killar njuter av det. Jag vet inte hur det ligger till med tjejer. Och killar är kåta varelser vars mål i livet är att fortplanta sig. Har man då inte en fru blir det lätt att man vänder sig till sin dator... Och därför har jag bilder på Natacha Peyre (även om jag inte tycker hon är attraktiv).
Tjejer är nog annorlunda. Men killar... när de/vi väl blivit kåta är det svårt att hejda sig. Vad som helst funkar bra.
Om en tjej vill utnyttja en kille sexuellt är det bara att kåta upp denne och hoppas på att hans reptilhjärna fungerar som den ska. Sen är det bara att köra på.
Just nu är min reptilhjärna i full gång, men det är bara för att jag är berusad. Men det betyder faktiskt inte att jag ärk åt när jag skriver detta. Bara att jag inte fungerar som jag ska.
Egentligen vill jag bara lägga upp bilder på Natcha Peyre då hon är ful och jätteful. Jag hoppas att det går bra för blogg.se. Om inte får de banna mig.
Okej. Nu när jag googlade var hon faktiskt ganska snyugg på denna bild.
(Men innerst inne vet jag att hon är mycket fake (returscherad))
Här kommer nästa bild.
Fake.
Från magi till Natacha Peyre. Tänka sig va?
Egentligen ville jag skriva om att jag var frustrerad. Frustread över att jag inte kunde skriva något i min "bok". Det ploppade bara upp konstiga tankar.
Nu är jag väldigt kissenödig och hoppas på att kunna avsluta detta på ett bra sätt så att jag kan besöka badrummet.
En gång sa jag tyst till mig själv att jag aldrig skulle göra något jag ångrade. Det var ett nyårslöfte.
Det har gått över ett år sedan dess.
Jag har ångrat mycket saker.
Är jag en dålig människa?
Jag har en hypotes.
Livet bygger på problem. Man kan lösa problem på olika sätt. Men alltid kommer det ett nytt problem. Och beroende på hur man löser ett problem skapas ett annat problem... jag kan inte förklara. Det får lbi någon annan gång när mitt huvud är klart. Kristallklart.
Det gör ont på mina fötter. Jag spelade basket i dag. Jag har inga riktiga basketskor längre. Nu gör det ont.
Tack till mina två vänner som bett mig att skriva något mer här. Jag hade faktiskt glömt av denna "blogg".
Kanske borde jag bara skriva när jag är intoxicated? Det är då ens sanna jag kommer fram. Det är då man är som ärligast.
Nu måste jag springa iväg till toaletten.
Ha det änna gubbgrönt.
Telefon-nummer här är komplicerade. Därför har jag lagt till mitt eget nummer, på min egen mobil, under namnet Gandalf. För jag anser mig själv vara minst lika schtyv som Gandalf, med tanke på att jag kan trolla. Eller skapa illusioner som man kallar det nu för tiden. Jag gillar det inte. Det är coolare att vara magisk än att vara en illusionist. Illusioner kan ju vem som helst skapa.
När jag vara ute och reste i Sydamerika med min gode vän Råb J skapade vi optiska illusioner. Allt är fake, liksom Natacha Peyre. Jag tycker inte hon är snygg. Faktiskt aldrig tyckt det. Och ska sanningen fram har jag faktiskt några lättklädda bilder på henne lagrade i min hårddisk. Jag är trots allt en helt vanlig människa av manligt kön. Hur är en vanlig man, kanske du frågar dig själv? Jag ställer mig samma fråga.
Min förhoppning är att en vanlig man brukar sitta framför sin dator och kolla runt på bilder (eller filmer) där det förekommer väldigt mycket naket och erotiskt. Det är trots allt inbyggt i våra sinnen så att vi någon gång ska kunna få stånd och ha sex med en tjej för att föra våra gener vidare.
Det är normalt att vara kåt.
Och nu när vi har så högteknologiska saker tillhands, som internet, blir det lätt att man fastnar i det. Det är dock inte normalt... antar jag.
Vad jag vill ha sagt är att det finns porr på internet. Killar njuter av det. Jag vet inte hur det ligger till med tjejer. Och killar är kåta varelser vars mål i livet är att fortplanta sig. Har man då inte en fru blir det lätt att man vänder sig till sin dator... Och därför har jag bilder på Natacha Peyre (även om jag inte tycker hon är attraktiv).
Tjejer är nog annorlunda. Men killar... när de/vi väl blivit kåta är det svårt att hejda sig. Vad som helst funkar bra.
Om en tjej vill utnyttja en kille sexuellt är det bara att kåta upp denne och hoppas på att hans reptilhjärna fungerar som den ska. Sen är det bara att köra på.
Just nu är min reptilhjärna i full gång, men det är bara för att jag är berusad. Men det betyder faktiskt inte att jag ärk åt när jag skriver detta. Bara att jag inte fungerar som jag ska.
Egentligen vill jag bara lägga upp bilder på Natcha Peyre då hon är ful och jätteful. Jag hoppas att det går bra för blogg.se. Om inte får de banna mig.
(Men innerst inne vet jag att hon är mycket fake (returscherad))
Här kommer nästa bild.
Fake.
Från magi till Natacha Peyre. Tänka sig va?
Egentligen ville jag skriva om att jag var frustrerad. Frustread över att jag inte kunde skriva något i min "bok". Det ploppade bara upp konstiga tankar.
Nu är jag väldigt kissenödig och hoppas på att kunna avsluta detta på ett bra sätt så att jag kan besöka badrummet.
En gång sa jag tyst till mig själv att jag aldrig skulle göra något jag ångrade. Det var ett nyårslöfte.
Det har gått över ett år sedan dess.
Jag har ångrat mycket saker.
Är jag en dålig människa?
Jag har en hypotes.
Livet bygger på problem. Man kan lösa problem på olika sätt. Men alltid kommer det ett nytt problem. Och beroende på hur man löser ett problem skapas ett annat problem... jag kan inte förklara. Det får lbi någon annan gång när mitt huvud är klart. Kristallklart.
Det gör ont på mina fötter. Jag spelade basket i dag. Jag har inga riktiga basketskor längre. Nu gör det ont.
Tack till mina två vänner som bett mig att skriva något mer här. Jag hade faktiskt glömt av denna "blogg".
Kanske borde jag bara skriva när jag är intoxicated? Det är då ens sanna jag kommer fram. Det är då man är som ärligast.
Nu måste jag springa iväg till toaletten.
Ha det änna gubbgrönt.
Att leva i en dröm
Jag är tyvärr tvungen att säga att detta inte är någon illusion. Läs gärna...
Länge har jag försökt leva i mina drömmar. Smita från verkligheten och bara njuta av fantasin.
Något jag tycker alla borde göra - och något som många personer gör.
Men allt har sina baksidor.
Någon gång kommer man vakna ur drömmen och inse att ens riktiga liv är en "mardröm".
Vad skulle du göra vid ett sånt tillfälle?
Ta dig tillbaka till drömmen... eller göra något åt ditt liv?
Jag såg Vanilla Sky i dag. Igen.
Sist jag såg den var längesen. Under den tiden jag bara flöt med strömmen och gick på autopilot, liksom många människor fortfarande gör.
Första gången jag såg denna filmen var det originalversionen, Abre Los Ojos, på spanska. Jag tyckte den var bra och annorlunda.
Efter en tid hade filmen amerikaniserats - Vanilla Sky. Jag såg även den filmen, med kompisar och allt vad det heter.
Inte många förstod filmen. Jag var en av dem som trodde sig förstå filmen. Det var en bra film helt enkelt.
Jag började gymnasiet. Utvecklades som person (inte pga. gymnasiet).
Jag lärde mig att klardrömma, eller Lucid Dreaming som det kallas på engelska. Något som är helt klart värt att testa.
Vad är det?
Jag ska svara så kort som möjligt;
Föreställ dig att du drömmer en underbar dröm. Ett perfekt liv där allt verkar så magiskt. Plötsligt inser du att allt är en dröm. Du blir då fullt medveten om allt omkring dig.
Istället för att vara i autopilot ser du hur drömvärlden är allt mer magisk och livlig än innan. Det är din värld, din skapelse, dina regler. Du kan göra vad du vill...
Första gången jag blev medveten i min dröm blev jag förbryllad över hur verkligt allt var, verkligt och vackert. Och det slutade aldrig överraska mig. Varje gång njöt jag av drömmarnas värld.
Alltid blev jag lika besviken när jag vaknade upp för att leva mitt trista, gråa liv.
I dag, år 2007, när jag levt 7110 dagar, fick jag en klump i halsen när jag såg filmen igen.
Kanske har jag blivit känsligare under de tre månader då jag varit ifrån mina käraste vänner, och familj... eller så förstod jag filmen på riktigt, och kände igen mig? Hur som helst tror jag att jag förstått det riktiga budskapet.
Hela insikten rörde mig. Och det rörde mig så mycket att jag är tvungen att skriva av mig (på en jävla blogg).
Tidigare har jag trott att jag njutit av livet. Varit medveten om världen omkring mig. Jag har försökt ta mig upp ur den vardagliga strömmen. Men ständigt faller jag i tillbaka i autopilot.
Jag gjorde ett viktigt beslut i mitt liv. Tog mig ur autopilot. Jag lämnade hela mitt liv bakom mig.
(För er som inte vet har jag flyttat från Sverige, och bor numera i Sydamerika)
Varför? För att lära mig spanska? För att träffa nytt folk, förstå andra kulturer, äventyra... och allt vad heter det. Men Jag har ännu en gång ramlat ner i omedvetenhetens avgrunder.
Normalt lever man bara omkring 22,000 dagar (kanske var lite mer, men inte stor skillnad) - och jag har nu spenderat 7,110 dagar, av de 22,000. Då frågar jag mig själv om jag är nöjd med mitt liv hittills? Javisst, nöjd är jag. Mycket nöjd. Men jag vet att det finns så mycket mer att upptäcka och lära. Och jag vill inte ens veta hur många dagar jag spenderat framför datorn eller tv:n.
Istället för att vakna upp ur mina drömmar och vilja somna om ska jag nu se mitt riktiga liv såsom jag ser drömmarna. Underbart! Jag vill njuta av varje sekund.
Jag ska ta vara på alla möjligheter som kommer till mig, och göra det bästa av allt.
Och tappar jag någon gång bort mig på vägen hoppas jag att kunna hitta tillbaka.
22,000 dagar.
Vill du sitta och klaga på ditt liv? Vill du spendera större delen av dagarna framför datorn? Facebook, bilddagboken, blogg.se, och allt vad det nu finns nu för tiden. Kanske se på onödiga dokusåpor? Eller i mitt fall, se på en jävla massa serier.
Se på livet som du ser på dina drömmar. Njut av allt som finns. Ta vara på saker. Våga ta risker...
Gör något som ger dig mening. Och lär av dina misstag.
"A man who views the world the same at fifty as he did at twenty has wasted thirty years of his life."
Jag är glad att jag såg Vanilla Sky på ett annat sätt i dag.
Jag är också mycket glad över att jag inte ser mitt liv, eller världen, som jag gjorde för ett år sedan.
För att avsluta vill jag bara rekomendera er att se Abre Los Ojos/Vanilla Sky igen (ett måste om ni inte gjort det).
För er som vill klardrömma kan ni besöka följande sida: Dreamviews (men glöm fan inte av att njuta av verkligheten ! ).
Jag kan inte uttrycka mig tillräckligt för att få mig själv förstådd.
Men se på ditt liv. Se på andras liv. Se på ditt igen. Se på dina drömmar. Dina mål. Se på dina förebilder. Se på ditt ideal-liv. Se på dina fantasier... och sen på ditt liv igen.
Vanilla Sky är en mycket underskattad film. Se på den. Reflektera.
Är inte det tillräckligt ska du ge den mer tid för att sedan se på den någon gång i framtiden...
Jag hoppas det är någon som förstår mig - och filmen.
A la carte
Glöm inte att allt är en illusion.
A la bloggare:
idag ska jag hitta på något annorlunda. jag ska nog ut och göra något roligt för det är tråkigt att bara sitta i mitt rum framför datorn även om jag älskar att blogga!!!
till frukost åt jag tre mackor - varav en endast hade ost och smör (de andra hade även salami)... hehe, om man nu kan kalla det för frukost. jag vaknade faktiskt klockan tre!!!!1
vad ska jag köpa för shampoo?
A la ninja:
Det är inte lätt att vara ninja i denna moderna, förstörda, värld.
Förr i tiden var det mycket enklare att utföra uppdrag, då det inte fanns gatulyktor placerade överallt. Nu stöter man på en stor lampa varenda jävla steg man tar.
Visst - det kanske är svårare att vara någon som skapar trance/techno-musik, då deras musik endast förknippas med tysk porr (bajsporr till djursex och allt däremellan - så länge mannen som utför de "sexuella" akterna är biffig, inoljad, har hästsvans, små Oakley-solglasögon från 80-talet, och stönar ord som scheisse och naturlich)
Men vi ninjor får faktiskt tacka USA, eller Hollywood, för att vi nu förknippas med sköldpaddor! Det är faktiskt en stor fördel eftersom alla underskattar oss nu. Och sköldpaddor är faktiskt spännande kreaturer. Har ni någonsin sett hur de utför sina sexuella akter? Inte lika unikt som tyskarna, men visst är det speciellt!
Följande länk är för att lära något nytt angående sköldpaddor: Youtube, turtle sex
Dock har USA, eller Hollywood, skapat något hemskt (egentligen mycket hemskt, men i detta fall något hemskt för oss ninjor)!
Mannen. Legenden. Myten. Hjälten. Vem? Några ledtrådar:
- Han räknade till oändlighet - två gånger!
- Han använder inte klockan. Det är han som bestämmer vad tiden är!
- Han föddes i en timmerstuga som han byggt med sina egna händer!
- Kinesiska muren byggdes för att hålla honom borta.
Vi ninjor fruktar honom. Det sägs att han kan slicka på sina armbågar - samtidigt! Han är den enda som är tillåten att prata om Fight Club.
Chuck Norris är ninjornas mardröm. Vi vet inte om han finns på riktigt, eller om han bara en myt. Men Hollywood har lyckats skapa en dödsmaskin!
Hur som helst... i dagens samhälle är ninjor underskattade - och nästan bortglömda. Jag brukar vandra omkring på nätterna, men ingen ser mig. Hade jag fått gråta hade jag gjort det varje kväll - förutom när jag är på uppdrag.
Jag är en miserabel ninja som vandrar ensam om natten. Månen är min enda vän.
Nu har jag avslöjat för mycket och erkänt mig förlorad. Hara-kiri blir min nästa uppgift. Tack för mig.
/En ninja mindre
A la crackhead:
Bob Marley pumpar ur mina högtalare. Höhö.
Marijuana - Att förstå ett skämt på vilket språk som helst.
Jag ska inte predika någonting nu. Men cannabis är en fin grej. Så länge man har ett fint sällskap att röka med, och härlig atmosfär.
Förknippa inte Bob Marley med knark. Han är för fin för det.
Läs gärna En ninjas bekännelser och kommentera. Det kommer bli trevligare...
Nyckelpigor
Alla som inte dansar är våldtäktsmän, eller?
Jag måste lära min ninja att dansa innan han förvandlas till något hemskt.
* Fiskar kan drunkna.
* Bävrar kan hålla andan i 45 minuter under vatten.
* Man bränner 20 kalorier i timman av att tugga tuggummi.
* Grisar kan bli solbrända.
Varför heter titeln som den gör? Det vet inte du.
Har man så tråkigt att man sitter och läser detta får man se det från den ljusa sidan; Det finns alltid en horisont längre bort.
Alltså hänvisar jag dig till följande:
- Youtube: Pythagoras Switch
- Urban Ninja!
- Kapitel 1.1 ur En ninjas bekännelser
Baksidan
"Kenmu Hayate får det viktigaste uppdraget någonsin;
att bemästra den bortglömda tekniken."
att bemästra den bortglömda tekniken."
Snart anländer ninja-novellen. Akta er!
Inte vad ni tror
Som rubriken nämner; detta är inte vad ni tror.
Detta är ingen blogg. Detta är ingen novell. Detta är ingen serie. Detta är bara en illusion.
Liksom Jesus är detta bara en myt... Eller?
Låt oss läsa - och glömma bort. För ni läser ingenting. Ni sitter bara och stirrar på en tom skärm, i hopp om att något kul ska hända med era meningslösa liv.
Vakna upp.
Detta är ingen blogg. Detta är ingen novell. Detta är ingen serie. Detta är bara en illusion.
Liksom Jesus är detta bara en myt... Eller?
Låt oss läsa - och glömma bort. För ni läser ingenting. Ni sitter bara och stirrar på en tom skärm, i hopp om att något kul ska hända med era meningslösa liv.
Vakna upp.
