Intervju: Whenn
"Det finns lika lite djup i denna värld som i en regnpöl utanför Key Bar."
Luta dig tillbaka. Låt mig presentera den första intervjun här.
Mannen som svarar på frågorna är Whenn. Vi gick i grundskolan tillsammans och båda har samma förnamn. Häpnadsväckande va?
Jag låter resten säga sig självt.
- För att börja lite lätt. Du är ensam i öknen, törstig. Jättetörstig. Det går förbi tre kameler.
På den första kamelen rider Paris Hilton. På den andra kamelen sitter Nicolas Cage. Vem sitter på den tredje kamelen, och vad skulle du gjort vid detta tillfälle?
På den tredje kamelen sitter min mamma, för att hon är den enda personen som helt säkert älskar mig. Jag skulle ridit med Paris, tagit massa kort och säljt dyrt till tidningar. I mailet till tidningarna skulle jag skriva (i rubriken) Jag red (med...(detta skulle stå väldigt finstilt) Paris Hilton!
Jag skulle betala den personen som hade hand om Nicolas Cage så att han skulle lämna Nicolas Cage ensam i öknen i förhoppningen att han skulle dö.
Men antagligen skulle han hitta ett sätt att ta sig tillbaka på och göra en film om det som skulle heta: Lost in the desert - the Nick Cage story. Där skulle han spela...sig själv. När han gick runt och såg uttråkad i öknen. Till skillnad från vanligt då han ser uttråkad ut i stadsmiljö. Vilket skulle vara den bästa rollprestation som han någonsin gjort. Men kritikerna skulle tycka att den ändå inte skulle vara helt trovärdig. Han skulle dock få en Oscar för den och hela världen skulle gå runt och härma hans catchline: "Where am I, Is someone out there? Why am I so cool?" Gud vad jag hatar Nicky Nick.
- Hur länge har du bloggat och vad fick dig att börja?
Typ tre månader.
Arbetslöshet och dåligt självförtroende blandat med lite bekräftelsesug. Tyvärr får jag nästan ingen bekräftelse och är fortfarande en arbetslös med dåligt självförtroende.
Jag vill ju bara bli älskad?
- Vad tycker du om bloggvärlden?
Helt seriöst så är ju detta skrivet till mig? I alla fall hatar jag bloggvärlden.
Jag tycker att själva idéen med bloggar är underbart, fantastiskt o.s.v. Men problemet är att alla måste dela med sig om sin ointressanta vardag, vad de har på sig o.s.v.
Det finns lika lite djup i denna värld som i en regnpöl utanför Key Bar.
Det säger sig självt att de populäraste bloggarna är skrivna av människor som fick ett knappt godkänt i Svenska A och vars mest fantastiska känsla är när de hittar "den perfekta ögonskuggan" på rea.
Eller bloggar som lottar ut "perfekt ögonskugga" gratis, det gör mig förbannad och jag anser att man lika gärna kan onanera på skärmen ifall man ändå skall skriva skit sedan.
Det finns dock guldkorn. Typ 1%. Förlåt att jag skriver så mycket...
- Glädjer det dig att få kommentarer?
Det roar mig mer än vad det glädjer mig då 95% av kommentarerna är människor som låtsas-kommenterar och/eller listmar så att jag skall läsa deras blogg så att deras självbekräftelsebehov skall bli törstat.
De andra 5% är ju du och det brukar glädja mig, då jag gissar att du faktiskt läser vad jag skriver. Big Up!
- Om du skulle köpa ett djur, vad för djur skulle det vara, och vad skulle du döpa det till?
Jag har alltid velat ha en björn för att det är ett förbannat coolt djur och att de måste vara världens gulligaste ungar. Alternativt en igelkott av samma anledning.
Skulle det vara en björn skulle den heta Stalin. Skulle den få ungar skulle de också få namn efter ryska ledare som Lenin, Stalin, och T.A.T.U.
Men igelkott skulle absolut inte heta Iggy Pop, för det namnet suger. Den skulle heta något häftigt som Stingy. Eller Dregen. (Obs. Ironi)
- Vem är du mest lik; 50 Cent eller Mange Schmidt?
Som osäker svensk ungdom uppvuxen i villaförort som en gång i tiden lyssnade på för mycket hip-hop måste jag ju välja Mange Schmidt.
Dessutom är jag tydligen lik honom till sättet. Glassigt! (Obs. Ironi)
- Vad inspirerar till ditt skrivande?
Alla andra fantastiskt dumma bloggar. Min mamma, pappa och syster, till viss del mina vänner men ovanligt lite egentligen. Alkohol, skrivberoende, att min björn och min Mange Schimdt måste få mat. (Obs. De två sista...ironi.)
- Du träffar en mode-bloggare. Vad skulle du säga till henne/honom?
Beroende på modebloggens typ, skulle min respons bli annorlunda.
Ifall de skrev om sådant som de gillade och typ gjorde (människor som gör sina egna kläder får ha hur många bloggar de vill, kanske det coolaste som finns) så skulle jag erbjuda dem en shot tequila och 10 fylle-sms. Den vanliga kvoten.
Ifall de tog och varje dag postade en bild av sig själva där de låtsas som de inte riktigt gillar det som de har på sig fast de egentligen saftas i klitoris när de ser sig själva i spegeln, och/eller kopierar Sofie Fahrman eller andra modebloggares stil rakt av så skulle jag antagligen få en black-out för att sedan spendera en lång tid i fängelse. (Obs. Inte ironi.)
- Vad ogillar du mest just nu?
Alperna, Key Bar, Att alla mina riktiga vänner är bortresta och att vara arbetslös. Även mode-bloggar och människor-som-antagligen-har-modebloggar-och-pratar-som-idioter-på-offentliga-platser kvalificerar sig. Och alla människor som är på Key Bar. Slem är ett ord som kommer ovanligt snabbt när man tänker på dem.
- Du-frågar-mig-avslutet:
Hur många nationaliteter har du haft sex med, hur många av dem har haft japanskt ursprung, och varför?
Eller ifall det är en för vågad fråga... Varför blev du så arg när du fick en cykel i julklapp? (Till andra läsare, vi har känt varandra lite för länge).
Hälsa Martina!
NinjGandalf svarar:
Sorgligt nog är det bara en (1) nationalitet. Alltså ingen med japanskt ursprung. En gång satt jag i en taxibil, med handen på en fager japanskas lår. Vi såg varandra i ögonen, djupt. Hade detta visats på en stor, vit duk ackompanjerat med For the windows in paradise, for the fatherless in Ypsilanti av Sufjan Stevens hade man kunnat gråta. Det var nämligen sekunden innan bilen stannade. Och en japanska får man inte hem så länge man inte visat att man kan hugga ner fem män, med ögonbindel.
Nu har min fagra sakura-blomma lämnat detta land, och återförenats med sin familj i Japan.
När jag fick en cykel i julklapp blev jag arg. Jag blev arg för att den var ful, den var mycket fulare än mitt önskade PlayStation 2. Och då var jag också en otacksam skitunge.
Förlåt, föräldrar.
Luta dig tillbaka. Låt mig presentera den första intervjun här.
Mannen som svarar på frågorna är Whenn. Vi gick i grundskolan tillsammans och båda har samma förnamn. Häpnadsväckande va?
Jag låter resten säga sig självt.
*
- För att börja lite lätt. Du är ensam i öknen, törstig. Jättetörstig. Det går förbi tre kameler.
På den första kamelen rider Paris Hilton. På den andra kamelen sitter Nicolas Cage. Vem sitter på den tredje kamelen, och vad skulle du gjort vid detta tillfälle?
På den tredje kamelen sitter min mamma, för att hon är den enda personen som helt säkert älskar mig. Jag skulle ridit med Paris, tagit massa kort och säljt dyrt till tidningar. I mailet till tidningarna skulle jag skriva (i rubriken) Jag red (med...(detta skulle stå väldigt finstilt) Paris Hilton!
Jag skulle betala den personen som hade hand om Nicolas Cage så att han skulle lämna Nicolas Cage ensam i öknen i förhoppningen att han skulle dö.
Men antagligen skulle han hitta ett sätt att ta sig tillbaka på och göra en film om det som skulle heta: Lost in the desert - the Nick Cage story. Där skulle han spela...sig själv. När han gick runt och såg uttråkad i öknen. Till skillnad från vanligt då han ser uttråkad ut i stadsmiljö. Vilket skulle vara den bästa rollprestation som han någonsin gjort. Men kritikerna skulle tycka att den ändå inte skulle vara helt trovärdig. Han skulle dock få en Oscar för den och hela världen skulle gå runt och härma hans catchline: "Where am I, Is someone out there? Why am I so cool?" Gud vad jag hatar Nicky Nick.
- Hur länge har du bloggat och vad fick dig att börja?
Typ tre månader.
Arbetslöshet och dåligt självförtroende blandat med lite bekräftelsesug. Tyvärr får jag nästan ingen bekräftelse och är fortfarande en arbetslös med dåligt självförtroende.
Jag vill ju bara bli älskad?
- Vad tycker du om bloggvärlden?
Helt seriöst så är ju detta skrivet till mig? I alla fall hatar jag bloggvärlden.
Jag tycker att själva idéen med bloggar är underbart, fantastiskt o.s.v. Men problemet är att alla måste dela med sig om sin ointressanta vardag, vad de har på sig o.s.v.
Det finns lika lite djup i denna värld som i en regnpöl utanför Key Bar.
Det säger sig självt att de populäraste bloggarna är skrivna av människor som fick ett knappt godkänt i Svenska A och vars mest fantastiska känsla är när de hittar "den perfekta ögonskuggan" på rea.
Eller bloggar som lottar ut "perfekt ögonskugga" gratis, det gör mig förbannad och jag anser att man lika gärna kan onanera på skärmen ifall man ändå skall skriva skit sedan.
Det finns dock guldkorn. Typ 1%. Förlåt att jag skriver så mycket...
- Glädjer det dig att få kommentarer?
Det roar mig mer än vad det glädjer mig då 95% av kommentarerna är människor som låtsas-kommenterar och/eller listmar så att jag skall läsa deras blogg så att deras självbekräftelsebehov skall bli törstat.
De andra 5% är ju du och det brukar glädja mig, då jag gissar att du faktiskt läser vad jag skriver. Big Up!
- Om du skulle köpa ett djur, vad för djur skulle det vara, och vad skulle du döpa det till?
Jag har alltid velat ha en björn för att det är ett förbannat coolt djur och att de måste vara världens gulligaste ungar. Alternativt en igelkott av samma anledning.
Skulle det vara en björn skulle den heta Stalin. Skulle den få ungar skulle de också få namn efter ryska ledare som Lenin, Stalin, och T.A.T.U.
Men igelkott skulle absolut inte heta Iggy Pop, för det namnet suger. Den skulle heta något häftigt som Stingy. Eller Dregen. (Obs. Ironi)
- Vem är du mest lik; 50 Cent eller Mange Schmidt?
Som osäker svensk ungdom uppvuxen i villaförort som en gång i tiden lyssnade på för mycket hip-hop måste jag ju välja Mange Schmidt.
Dessutom är jag tydligen lik honom till sättet. Glassigt! (Obs. Ironi)
- Vad inspirerar till ditt skrivande?
Alla andra fantastiskt dumma bloggar. Min mamma, pappa och syster, till viss del mina vänner men ovanligt lite egentligen. Alkohol, skrivberoende, att min björn och min Mange Schimdt måste få mat. (Obs. De två sista...ironi.)
- Du träffar en mode-bloggare. Vad skulle du säga till henne/honom?
Beroende på modebloggens typ, skulle min respons bli annorlunda.
Ifall de skrev om sådant som de gillade och typ gjorde (människor som gör sina egna kläder får ha hur många bloggar de vill, kanske det coolaste som finns) så skulle jag erbjuda dem en shot tequila och 10 fylle-sms. Den vanliga kvoten.
Ifall de tog och varje dag postade en bild av sig själva där de låtsas som de inte riktigt gillar det som de har på sig fast de egentligen saftas i klitoris när de ser sig själva i spegeln, och/eller kopierar Sofie Fahrman eller andra modebloggares stil rakt av så skulle jag antagligen få en black-out för att sedan spendera en lång tid i fängelse. (Obs. Inte ironi.)
- Vad ogillar du mest just nu?
Alperna, Key Bar, Att alla mina riktiga vänner är bortresta och att vara arbetslös. Även mode-bloggar och människor-som-antagligen-har-modebloggar-och-pratar-som-idioter-på-offentliga-platser kvalificerar sig. Och alla människor som är på Key Bar. Slem är ett ord som kommer ovanligt snabbt när man tänker på dem.
- Du-frågar-mig-avslutet:
Hur många nationaliteter har du haft sex med, hur många av dem har haft japanskt ursprung, och varför?
Eller ifall det är en för vågad fråga... Varför blev du så arg när du fick en cykel i julklapp? (Till andra läsare, vi har känt varandra lite för länge).
Hälsa Martina!
NinjGandalf svarar:
Sorgligt nog är det bara en (1) nationalitet. Alltså ingen med japanskt ursprung. En gång satt jag i en taxibil, med handen på en fager japanskas lår. Vi såg varandra i ögonen, djupt. Hade detta visats på en stor, vit duk ackompanjerat med For the windows in paradise, for the fatherless in Ypsilanti av Sufjan Stevens hade man kunnat gråta. Det var nämligen sekunden innan bilen stannade. Och en japanska får man inte hem så länge man inte visat att man kan hugga ner fem män, med ögonbindel.
Nu har min fagra sakura-blomma lämnat detta land, och återförenats med sin familj i Japan.
När jag fick en cykel i julklapp blev jag arg. Jag blev arg för att den var ful, den var mycket fulare än mitt önskade PlayStation 2. Och då var jag också en otacksam skitunge.
Förlåt, föräldrar.
* * *
Ja. Så ser det ut. Whenn är en briljant, och arg, man. Hans blogg finner ni här: Whenn.blogg.se
