Vaktmästaren Rolf
När jag gick i grundskolan hade vi en vaktmästare med mustasch, Rolf. Han såg alltid arg ut. Men med tiden började jag och mina kamrater hälsa på honom. Vilket ledde till att vi så småningom började samtala.
Vi blev vänner.
Det hände att han stannade till hos oss på rasterna och berättade om allt möjligt. Vi fick reda på vilka elever han inte tyckte om, vilka lärare han inte tyckte om, och hemliga saker elever gjort och trodde att lärarna inte visste om.
Han var liksom en infiltrerad elev i lärarnas allvetande värld. En ninja med mustasch.
Jag satt och såg på House M.D i går. Greg har för övrigt blivit min bästa vän nu. Därför kallar jag honom för Greg. Ibland säger jag Mr G, då skrattar vi lite och klappar varandra manligt på ryggen som för att visa vår uppskattning. Det är ett internskämt, två bästa vänner emellan.
Hur som helst, när jag satt och såg på denna serie kom jag att tänka på gamle Rolf. En gång berättade han om hur han som sjuttonåring haft en affär med sin granne, en gift kvinna. Han brukade smita över till henne när hennes man var på jobbet. Ibland hände det att han mötte hennes man på gatan precis efter det att han lämnat deras hem. Då hejade han glatt på honom. Mannen nickade glatt tillbaka.
Huruvida detta är 100 % sanning vet jag inte. Men en sak vet jag säkert; han säger sch-ljuden som ch-ljud. "Hach". Det påminner om när man var liten och skulle göra spottävlingar, då man försökte harkla fram snorloskor. Vi tyckte det var roligt. När han pratade om "hach" så fnissade vi tyst.
Jaja. Där satt jag och såg på House. Och så tänkte jag; "vad ska jag berätta för småbarn när jag blir en gammal gubbe med mustasch?"
Kommer jag i framtiden stå och berätta om hur spännande det var att se på House? Eller Heroes? Californication?
Därför bestämde jag mig för att nästa gång jag ser MILFen, som brukar kolla in mig när jag går med hunden, ska jag hälsa på henne. För det leder till samtal. Och samtal leder alltid till något gott.
Det var bara en liten tanke jag hade. Hej.
Vi blev vänner.
Det hände att han stannade till hos oss på rasterna och berättade om allt möjligt. Vi fick reda på vilka elever han inte tyckte om, vilka lärare han inte tyckte om, och hemliga saker elever gjort och trodde att lärarna inte visste om.
Han var liksom en infiltrerad elev i lärarnas allvetande värld. En ninja med mustasch.
Jag satt och såg på House M.D i går. Greg har för övrigt blivit min bästa vän nu. Därför kallar jag honom för Greg. Ibland säger jag Mr G, då skrattar vi lite och klappar varandra manligt på ryggen som för att visa vår uppskattning. Det är ett internskämt, två bästa vänner emellan.
Hur som helst, när jag satt och såg på denna serie kom jag att tänka på gamle Rolf. En gång berättade han om hur han som sjuttonåring haft en affär med sin granne, en gift kvinna. Han brukade smita över till henne när hennes man var på jobbet. Ibland hände det att han mötte hennes man på gatan precis efter det att han lämnat deras hem. Då hejade han glatt på honom. Mannen nickade glatt tillbaka.
Huruvida detta är 100 % sanning vet jag inte. Men en sak vet jag säkert; han säger sch-ljuden som ch-ljud. "Hach". Det påminner om när man var liten och skulle göra spottävlingar, då man försökte harkla fram snorloskor. Vi tyckte det var roligt. När han pratade om "hach" så fnissade vi tyst.
Jaja. Där satt jag och såg på House. Och så tänkte jag; "vad ska jag berätta för småbarn när jag blir en gammal gubbe med mustasch?"
Kommer jag i framtiden stå och berätta om hur spännande det var att se på House? Eller Heroes? Californication?
Därför bestämde jag mig för att nästa gång jag ser MILFen, som brukar kolla in mig när jag går med hunden, ska jag hälsa på henne. För det leder till samtal. Och samtal leder alltid till något gott.
Det var bara en liten tanke jag hade. Hej.
Kommentarer
Trackback
